Unixfood- mer än bara mat

Sitter framför tvn med LilliS i famnen och en kopp amningste på bordet. LillO sover i sin säng, han somnade under den dagliga kvällspromenaden. LilliS vill helst vara i famnen, där känner han trygghet. Jag vet att jag egentligen borde lära honom att sova själv men han är så liten ännu och dessutom tycker jag att det är mysigt. Han gör så söta miner och ljud, det är så härligt att få uppleva detta. Vi är fortfarande i lära känna varandra fasen. Idag är dagen då vi har spikat LilliS namn, den namnlösa pojken har fått ett namn, äntligen! LilliS sover väldigt mycket och vill vara nära nära. Det känns lite som när LillO var hemkommen från BB, att den nya familjemedlemmen bara är till låns och att någon ska komma och ta tillbaka honom. Men nu VET jag ju att så inte kommer att ske men känslan är ändå där... att livet är för bra för att vara sant. Tänk att jag har D, en fin partner och att vi tillsammans har två underbara gossar. Ja livet är verkligen ljuvligt. Nu känns mitt liv komplett på alla sätt och vis. Det går inte att beskriva med ord hur bra det känns, tacksamhetskänslan vet inga gränser.