Unixfood- mer än bara mat

Lägg upp minst tre annonser på Loppi.se mellan 18 och 26 februari 2011 så får du ett presentkort på Polarn O. Pyret värde 100 kronor. Gör så här: Mejla kampanj (at) loppi.se och ange namn, adress samt dina annonslänkar. Sedan kommer presentkortet på posten!

Nu har det inte blivit bloggat på mycket länge då min dator drabbats av en stroke. Den har klarat första upplivningsförsöket och är nu på rehab men det känns ändå väldigt osäkert!

Vad har hunnit hända då?? Jo vi har varit borta hos riktigt goda vänner och avnjutit en supernice måltid, tack för en underbar kväll, sonen har firat sin 16månaders dag och sedan har det varit Alla hjärtans dag. D har drabbats av magsjuka men vi andra flydde fältet hem till mamma och pappa och undkom att bli smittade. Vi kom tillbaka idag efter två nätter på "hotellet". Ja tänk vilken händelserik vecka det varit till skillnad då man bloggar varje dag och det inte händer ett skit utöver det vanliga!

Jag har hunnit knäppa av lite matbilder, ska se om jag få upp dem här senare idag eller imon.

Idag har jag kammat hem två smskoder med LOKAS nya smak, vattenmelon med citron, ska bli intressant att testa.

Hämtade LillO lite tidigare från förskolan så vi åt mellis hemma. En stor banan och nästan en hel ostmacka fick han i sig. Inte undra på att han bara tittade på spagettin och köttfärssåsen jag gjort till kvällsmat... Han är roligt nu, vårt barn, en ritkig lurefax. Det ska testas, provas och prövas, jag älskar detta underbara barn så mycket, även de stunder då ett "- NEJ!" gör riktigt ont och han brister ut i gråt av smärta!! Jag har även lärt honom att låtsasgråta. Då bölar och brölar man och sedan kisar man med ögonen och sedan brister man ut i skratt!! Det är en ny favorit och han är bra på det med!

Att få barn är speciellt för alla men kanske lite mer speciellt för en sådan som jag. Jag älskar mina föräldrar, det har jag alltid gjort, de är mina föräldrar och inget annat. Inte en enda gång har jag känt för dem som mina adoptivföräldrar, de är mina föräldrar och så har jag känt hela tiden, punkt slut. Inte heller uttalat har det varit ett tomt hål i hjärtat, något som fattats och ingen att likna eller dela blod med. Att ha någon att identifiera mig i... Visst har jag haft stunder då det har varit mörkt i livet, ritkigt nattasvart men jag har aldrig kopplat det till någonting särskilt. Nu vet jag, nu har jag alla svaren på alla mina frågor, jag har fått barn. Nu är det många som menar att alla tonåringar går igenom en viss tonårskris med identifieringsfrågor mm men face it, ni kan omöjligt veta hur det är och känns att vara adopterad, vill bara poängtera det.

Första gången jag såg LillO visste jag att det var han och jag mot världen. Jag älskar LillOs pappa så mycket men det var LillO och jag från första stund. Han och jag delar blod, jag kan se mig i honom, även om alla tycker att han liknar D. Genom LillO har jag lärt mig att acceptera mig själv, för den jag är. Blod är tjockare än vatten men också helt ovidkommande. Det var en aha-upplevelse att jag kände så starkt ända från början. Alla som har vuxit upp med så en eller två biologiska föräldrar har ju en biologisk koppling från början, det har inte ett adoptivbarn. Det går heller inte att fylla igen ett svart hål, ersätta det som varit, för oftast vet man inte varför man bli bortvald. Man kan ibland tro att det försvinner helt om man stryker ljus färg från Beijers men efter ett tag flagnar färgen bort och hålet bli tydligare än innan. Detta är inget som behöver betyda smärta, för mig har det varit en ingentingkänsla... fram tills LillOs födelse.

Jag tycker absolut att man ska adoptera ett barn om man vill det men det är viktigt att komma ihåg. Vissa saker måste bara få vara, vissa saker finns inga svar på och de svaren behöver man inte ersätta med något annat.

Jag känner mig hel med mitt barn. Jag har förstått att jag inte har tid att grubblar över frågor som det ändå inte finns svar på. Jag har lärt mig att ta tillvara på tiden, göra något här och nu och se framåt. Jag är älskad och det är först nu jag kan acceptera det. Jag älskar LillO så innerligt mycket och jag hoppas av hela mitt hjärta att han känner det.

Igår var jag alldeles för trött för att blogga och idag är jag också trött men ge det ändå en chans. Sov jättehackigt inatt, vaknade flera gånger av att jag trodde att stormen skulle ta vårt tak med sig. Det blåste och ven och var faktiskt riktigt otrevligt stundtals. Men pojkarna sov så gott hela natten. Tog bilen imorse och jag fick verkligen hålla i ratten för att hålla mig på vägen, men vi är ändå lyckligt lottade som har ström.

Hämtade LillO på förskolan och fick spelet. Nu har det hänt många dagar då jag hämtat honom som han har frukost, middag och mellis överallt på sig. Jag har inget emot att tvätta och gör det gärna men jag förstår inte hur man kan låta ungen gå så genomskitig. Ingen vuxen jag känner hade velat gå så och jag tycker inte att något barn ska behöva göra det heller. Så vi vart till COOP och hittade ett fint förkläde som är heltäckande, nästan från topp till tå. Egentligen tycker jag inte att han ska ha sådan men man får välja mellan pest eller kolera. Förstår inte riktigt vad som händer när han är på förskolan för hemma äter han riktigt fint... Så imorgon blir det till att presentera det fina förklädet för personalen=) Usch känner mig som en dålig morsa men alltså vad gör man. Bjuder på ett litet bildbevis, bilden är dålig då den är tagen men telefonen. 

Igår fick både jag och mamma en varsin check från Arla med 50kr att köpa Ekologisk keso för, toppen då vi äter mycket keso. Tack ARLA!

Annars har det inte hänt så mycket, hämtade LillO lite tidigare så vi har lekt, badat och gjort pizza tills D kom hem. Eftersom D kommer så sent hinner vi i stort sett bara att äta och sedan är det sova som gäller för den lille mannen, tråkigt men sånt är livet. Det är så roligt att se hur han utvecklas och hur fort det går. Vi försöker ta till vara på varenda tillfälle att göra något med honom men det känns inte som tiden räcker till, vill ha mer, vill hinna göra flera saker även om det bara är att kasta boll på köksgolvet. Måste tiden gå så snabbt??

Tycker att jag har tappat den röda tråden att blogga om mat! I ett tidigare inlägg har jag skrivit om min underbara pizzaplåt som jag köpte på Bloomingdales när jag var i New York i november. Jag bara ÄLSKAR pizzaplåten och köpepizzor kan verkligen slänga sig i väggen, nu är det hemmagjorda pizzor för hela slanten! Jag vet att jag inte tagit någon bild på den tidigare då jag varit alldeles för glupsk och inte hunnit men idag fick jag upp telefonen snabbt och hann trycka av två bilder=) Bild ett är tagen genom ugnsluckan och bild två när den är ute.

Dagen i övrigt blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. På göralistan stod både tvätta, stryka och städa. Men efter vi ätit vid 14-tiden ringde en avlägsen bekant upp och frågade om jag hade tid för en promenad. Personen i fråga har jag känt sedan jag började ettan i småskolan. Hon har en lätt utvecklingsstörning som begränsar henne. Jag kände när jag fick telefonsamtalet att jag var tvungen att ställa upp. Paltade på sonen och drog ut och mötte upp henne. Vi hade en trevlig promenad, var ner till änderna och en runda kring havet. Så därför hann jag inte med strykning av tvätt vilket D få ta på sig imon. I detta hushållet finns både tvätt och torkmaskin men oturligt nog kan man inte köra dessa samtidigt vilket gör att om man ska tvätta två maskiner och torka dem så tar det en hel dag, lite drygt om man säger så. Så därför blir det oftast så att vi tvätta/torka en dag och stryker nästkommande dag... eller nästa dag efter det=)) 

Nu ska jag gå och gosa ner mig och kolla lite tv, godnatt!! 

Jag har alltid varit intresserad av att fotografera och för snart ett och ett halvt år sedan fick jag ett alldeles speciellt objekt att fota, nämligen LillO. Jag minns den första tiden som om det vore igår och det är så himla roligt att titta på alla bilder som är tagna då. Vi tog jättemånga bilder i olika vinklar och i olika händelser. Jag har länge velat föreviga LillOs första tid i ett fotoalbum men jag har aldrig fått tummarna ur att göra det. Nu har jag ett gyllene tillfälle att få föreviga denna mycket speciella tid i en fotobok och det är klart att jag passar på! Om man bloggar om att få en FOTOBOK så får man en värdecheck på 308 kr, denna gäller på en liten fotobok på 200x150mm. Den är på 20 sidor och det är ingen fraktavgift då det ingår i värdechecken. Ta chansen du också!

Idag vaknade jag kl7.44 av att LillO strök mig över kinden, så mysigt. Han vaknar alltid vid den tiden om ingen dum alarmklocka väcker stör honom. Vi är bortskämda jag och LillO på helgerna då D alltid gör frukost till oss!

Nu ska vi hoppa in i duschen/badet för att sedan ge oss ut i regnet för att göra stan. Jag behöver lite nya kläder då det var evigheter sedan jag köpte något till mig själv och LillO behöver lite slit och släng tröjor han kan ha på förskolan. Vi ska även gå till torget och se om vi hittar några fina tulpaner jag kan ha med mig när jag ska gå bort på tjejmiddag ikväll.

Ha en trevlig helg alla!!

Nu ikväll var vi hemma hos LillOs mormor och morfar för lite kvällsmys. Vi tog till saxen och klippte lite på hans lugg då den hängde ner i ögonen. Mormor som höll i saxen blev väldigt nöjd och det blev nog LillO med=)

Nu på kvällen har vi avnjutit köpepizza och ja, den var inte god denna gången heller. Jag tycker alltid det är godare att göra pizza själv. Jag som redan hade åtit kvällsmat en gång tryckte ner en halv pizza till, inte bra.

Nu ska jag dra mig till sängen. Alla saker inför morgondagen är packade och sedan är det bara jag och LillO i tors-fre då D ska iväg med jobbet.

Precis när jag insåg att muffisen jag gjort blev helt misslyckade ringde grannen på och gav mig finaste kakorna, jag tror att vi kan ha världens bästa grannar! Stort tack!

Nu har jag inventerat sonens kläder och in flyttade det här.

Jag gillar när Polarn O Pyret har rea så det blev lite till igår. Men LillO växer och behöver kläder och det är klart att han ska ha randigt precis som sin mamma=) Hittade blåa byxor för 100kr som annars hade kostat 345kr så jag köpte två par i 86 och 92. Bra förskolebyxor. Eftersom vantar är hårdvaluta på förskolan då alltid EN vante försvinner köpte jag två par. Sedan blev det två overaller i stl 80 och 86. Så nu hoppas jag att han ska klara sig ett tag min prins. Jag var ju somsagt på klädparty i helgen för Me and I och visst var det fina kläder som visades upp men jag är ett Polarn O Pyret fan ut i fingerspetsarna. Tycker kläderna håller från tvätt till tvätt och sedan att de är baskläder är ett stort plus. Andrahandsvärdet ska man inte heller klaga på tycker jag, värt att köpa lite dyrare när man kan sälja på nätet sen.

Idag har jag pratat med finaste vännen man kan önska sig. Det är så fint att kunna chitchatta om precis allt och ingenting! Jag är så lycklig för din skull!!!