Unixfood- mer än bara mat

Ja nu är det inte långt kvar till Bebis tittarut. Jag hoppas att det blir snart då jag har blivit väldigt otymplig och inte kan busa och bära LillO som jag vill. Såfort jag gör någonting utöver att sitta och ligga så får jag sammandragningar och förvärkar. Jag antar att det är så det ska vara men det begränsar mig något enormt.

Sammanfattningsvis denna graviditeten har jag inget att klaga på. Jag ser mig själv som en tålig person. Klart det har funnits lite krämpor till och från men på det hela taget så tycker jag det har varit smärtfritt. Det är bara nu i slutet det har varit lite drygt då jag har haft ett väldigt lågt HB-värde och fått extra järn, har även fått tabletter för blodbrist då mitt B12 värde inte var så bra det heller.

Jag tänkte bjuda på en bild på magen men det ville sig inte riktigt, får återkomma senare...

Å nej, BB väskan är fortfarande inte packad. Ska nog packa den imon=)

70 dagar återstår tills LillOs syskon planeras titta ut. Jag har gått upp 7,4kg och mår hyfsat bra. Är fortfarande supertrött på kvällarna men har insett att jag nog kommer att vara det hela graviditeten ut. Tror att mitt HB- värde har varit bättre men jag ska absolut inte klaga. Den enda skillnaden från förra graviditeten är egentligen att jag är ja hur ska man uttrycka det.. rapig! Det har jag varit egentligen hela graviditeten. Jag har dock inte haft några sura uppstötningar som jag har läst att man kan få men att gå runt och liksom smygrapa i tid och otid är ingen hit det heller vill jag lova.

Visst tycker jag att jag har blivit en aningens stor och att det börjar ta emot lite här och där men än så länge är det inget som stör något nämnvärt. Det känns lite i benen om jag sitter för länge men det kan man ju lätt åtgärda.

Tankar inför förlossningen: Jag har nog inga särskilda tankar, det får bli så som det bli, svårt att förutspå. Det låter heltöntigt men det enda jag har tänkt på är kanylen som ska in i näven. Förra gången flippade jag ur helt bara vid blotta åsynen av den och skräcken för kanylen fick förlossningen att te sig som en liten skitsak! Jag VET att det GJORDE ont MEN jag har inget minne av någon smärta under själva förlossningen. Två sniff på lustgasen och sedan direkt in i dimman! Jo, nu kom jag på en sak. Om jag får chansen skulle jag vilja prova utan någon lustgas då jag faktiskt vill känna smärta och liksom ha koll på läget så att jag har något minne från förlossningen.

Jag hoppas att det kommer att gå bra och att LillOs syskon kommer till världen och är friskt. Några i min omgivning har påpekat hur roligt det hade varit om det blir en tjej, att ha förmånen att ha en av varje sort. Själv tycker jag att det är en rätt befängd idé. Jag struntar fullkomligt i vilket kön det blir, jag hoppas att vi får en friskt barn.

Tänk vad tiden går fort, är redan i vecka 25+0 och det känns som igår som LillO föddes=) Jag känner mig större vid denna tiden än förra gången men det kanske bara är en känsla! Jag känner mig mycket generös idag och bjuder på en åderbrockbild! Det ser MYCKET värre ut i verkligeheten men det var svårt att få med på bild.

Fick en förfrågan via SMS igår om jag ville följa med en vän och titta på en vernisage och givetvis ville jag det. Så där har jag varit idag. Har hunnit med lite måsten vid datorn också... tänk hur mycket fritid jag hade haft om inte alla måsten var i vägen!!!

Igår tyckte jag att vi effektiva jag och LillO men idag är jag lite besviken och fundersam... Vi hann med att städa halva lägenheten och tvätta lite ytterkläder, bla min jacka. Jag kommer ihåg att jag tömde innehållet i mina jackfickor på köksbordet såsom plånboken och nyckelknippan och nu är de spårlöst försvunna. Jag önskar att jag var Saida nu så jag snabbt och lätt kunde leta upp dem igen men de är ingenstans. Jag brukar annars ha bra kom-ihåg- minne men jag har faktiskt ingen idé. Det känns som att de inte kunde ligga på bordet och jag tror att jag kommer ihåg att jag också tänkte det och flyttade dem.. men vart kommer jag inte ihåg. Men att de är någonstans i lägenheten är jag övertygad om eftersom jag har ståltråden som var det sista jag köpte i ryggan och bilen är hemma och låst och vi är inne i lägenheten så in kom vi ju jag och LillO. Jag läste en artikel på aftonbladet för ett tag sedan att gravida INTE har gröt i huvudet men det är precis vad jag verkar ha... TYcker att jag har letat igenom hela lägenheten men får nu ta ett varv till!

UPPDATERING!!

Plånkan och nycklar är upphittade. Ordentlig som jag är hade jag stoppat ner dem i fickorna på min Canadian Goose jacka! Sådär ja, nu kan man vara lugn igen och avnjuta en härlig pizza som D har gjort! Gött gött!

Graviditeten med LillO var en dröm, mycket smärtfri sånär som lite foglossning i slutet. Graviditet nummer två har gjort sig mer påmind om att kroppen är äldre. I början mådde jag lite illa men inget allvarligt att klaga på, sedan kände jag av lite foglossning i typ v 8 men det gick över efter några veckor, så skönt. Har haft lite känningar i fogarna nu på senaste tiden om jag går längre sträckor men som sagt man ska inte klaga... Något som jag däremot måste få klaga lite över är de kommande bristningarna på magen... ja jag ser de komma smygandes. Denna fantastiska upptäckt gjorde jag igår. Upptäckt nummer två gjordes av D idag när vi stod i badrummet.
- Har du sett vad du har där, sa han och pekade mot mitt ena knäveck.
Jag vänder mig om och kollar och mycket riktigt, åderbrock, feteåderbråck!!! Så nu är det fet kräm på magen och promenader som gäller! Egentligen så vet jag att man inte kan göra så mycket åt bristningar på magen, fick ett par med LillO men inte så farligt. Bekämpning mot åderbråck ska enligt goda råd från nätet vara raska promenader och tryck mot benen. Faktum är att jag går upp i vikt som en elefant, alla blodådror är synliga, har fått åderbråck på ena benet, ser hur zebraränderna intar min magen, har ont lite här och där, gråter floder för minsta lilla och kan ni tänka er, jag njuter i fulla drag=)