Unixfood- mer än bara mat

I tisdags ringde de från förskolan och jag fick hämta hem LillO som hade 41 graders feber... Han hängde som en liten vante och jag tyckte så synd om honom. Detta är första gången som han är så sjuk vår pojke. Så jag vart hemma onsdags och igår. Igår vart han lite bättre så då åkte vi till COOP och köpte mat då vårt kylskåp riktigt ekade, vi hade INGET att äta. Fyra kassa med mat och tre paket blöjor senare och en vända till återvinningsstationen var vi hemma igen. Så nu är vi utrustade och redo för helgen!

Igår kom färgen jag beställt för att måla på LillOs vagn då den är solblekt. Jag har läst på nätet att man kan färga sufletten med texilfärg och det var detta som jag gjorde. Jag vet ännu inte hur resultatet blir eftersom vagen ska torka i 48timmar men det kan inte bli värre än var det var från början=) Jag uppdaterar så fort jag ser något resultat!

70 dagar återstår tills LillOs syskon planeras titta ut. Jag har gått upp 7,4kg och mår hyfsat bra. Är fortfarande supertrött på kvällarna men har insett att jag nog kommer att vara det hela graviditeten ut. Tror att mitt HB- värde har varit bättre men jag ska absolut inte klaga. Den enda skillnaden från förra graviditeten är egentligen att jag är ja hur ska man uttrycka det.. rapig! Det har jag varit egentligen hela graviditeten. Jag har dock inte haft några sura uppstötningar som jag har läst att man kan få men att gå runt och liksom smygrapa i tid och otid är ingen hit det heller vill jag lova.

Visst tycker jag att jag har blivit en aningens stor och att det börjar ta emot lite här och där men än så länge är det inget som stör något nämnvärt. Det känns lite i benen om jag sitter för länge men det kan man ju lätt åtgärda.

Tankar inför förlossningen: Jag har nog inga särskilda tankar, det får bli så som det bli, svårt att förutspå. Det låter heltöntigt men det enda jag har tänkt på är kanylen som ska in i näven. Förra gången flippade jag ur helt bara vid blotta åsynen av den och skräcken för kanylen fick förlossningen att te sig som en liten skitsak! Jag VET att det GJORDE ont MEN jag har inget minne av någon smärta under själva förlossningen. Två sniff på lustgasen och sedan direkt in i dimman! Jo, nu kom jag på en sak. Om jag får chansen skulle jag vilja prova utan någon lustgas då jag faktiskt vill känna smärta och liksom ha koll på läget så att jag har något minne från förlossningen.

Jag hoppas att det kommer att gå bra och att LillOs syskon kommer till världen och är friskt. Några i min omgivning har påpekat hur roligt det hade varit om det blir en tjej, att ha förmånen att ha en av varje sort. Själv tycker jag att det är en rätt befängd idé. Jag struntar fullkomligt i vilket kön det blir, jag hoppas att vi får en friskt barn.

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det min födelsedag.... och sista dagen att lämna in självdeklarationen... och dagen då Usama Bin Ladin dödsförklarats. Jaja jag får finna mig i att dela denna underbara dag med lite andra händelser.

Imorse blev jag väckt av D som bjöd på frukost på sängen och ett stort paket hade han till mig=) Så nu kan jag sitta tillbakalutad och blogga då jag är ägare av en 24 tums skärm. Ja jag vet, det är inte klokt vad bortskämd jag är.