70 dagar kvar...
70 dagar återstår tills LillOs syskon planeras titta ut. Jag har gått upp 7,4kg och mår hyfsat bra. Är fortfarande supertrött på kvällarna men har insett att jag nog kommer att vara det hela graviditeten ut. Tror att mitt HB- värde har varit bättre men jag ska absolut inte klaga. Den enda skillnaden från förra graviditeten är egentligen att jag är ja hur ska man uttrycka det.. rapig! Det har jag varit egentligen hela graviditeten. Jag har dock inte haft några sura uppstötningar som jag har läst att man kan få men att gå runt och liksom smygrapa i tid och otid är ingen hit det heller vill jag lova.
Visst tycker jag att jag har blivit en aningens stor och att det börjar ta emot lite här och där men än så länge är det inget som stör något nämnvärt. Det känns lite i benen om jag sitter för länge men det kan man ju lätt åtgärda.
Tankar inför förlossningen: Jag har nog inga särskilda tankar, det får bli så som det bli, svårt att förutspå. Det låter heltöntigt men det enda jag har tänkt på är kanylen som ska in i näven. Förra gången flippade jag ur helt bara vid blotta åsynen av den och skräcken för kanylen fick förlossningen att te sig som en liten skitsak! Jag VET att det GJORDE ont MEN jag har inget minne av någon smärta under själva förlossningen. Två sniff på lustgasen och sedan direkt in i dimman! Jo, nu kom jag på en sak. Om jag får chansen skulle jag vilja prova utan någon lustgas då jag faktiskt vill känna smärta och liksom ha koll på läget så att jag har något minne från förlossningen.
Jag hoppas att det kommer att gå bra och att LillOs syskon kommer till världen och är friskt. Några i min omgivning har påpekat hur roligt det hade varit om det blir en tjej, att ha förmånen att ha en av varje sort. Själv tycker jag att det är en rätt befängd idé. Jag struntar fullkomligt i vilket kön det blir, jag hoppas att vi får en friskt barn.
